Wilenius Båtvarv
   Om varvet    Yachtregister    Reparation & underhåll    Varvsservice    Båtuthyrning    Båtförmedling
RÄDDA WILENIUS BÅTVARV WILENIUS BÅTVARV HOTAS AV NEDLÄGGNING

Wilenius båtvarv, som grundades 1932 av Ludwig Wilenius står i dag inför ett stort avgörande. Det traditionsrika varvet ligger som bekant på mark ägd av Borgå stad. Det nuvarande arrendeavtalet löper ut 30.07 2010 efter att ha varit i kraft sedan 28.12. 2009.

VARVETS HISTORIA

Ludwig Wilenius grundlade båtvarvet 1932 efter att ha verkat som båtmästare och förman på Borgå Båtvarf därförinnan. Ludwig ” Ludde ” Wilenius inköpte de två hallarna – vilka fortfarande står kvar på sina ursprungliga platser – byggde en verkstad för båtbyggeri, en smedja, två dragslipar och bryggor samt anlade en mastkran på en brokista ute i ån. Verkstaden var i två våningar. I den övre våningen låg varvskontoret och utslagsgolvet. Här fanns även förvaringsskrubbar för vinterliggarnas segel, tågvirke o.d., medan själva båtbyggandet försiggick i den nedre helt öppna våningen. Samtidigt kunde man bygga två större båtar.

Det tog inte många år i anspråk innan varvet vann erkänsla för sina kvalitetsbåtar. Speciellt de krävande klass- och regelbåtarna rönte stor uppskattning – arbete var utomordentligt och därtill var skroven verkligt vackra. Under årens lopp har det byggts bl.a. 3 stycken 8:or(Andromeda, Vågspel och Kathrina), ett 15-tal 6:or över 10 stycken 5.5:or. Sammanlagt har det byggts ca 430 båtar vid varvet allt från stora lyxkryssare upp till 40 fot till små fanerbåtar för försvarsmakten. Inga-Lill båtarna med sin konstruktör Gösta Kyntzell bidrog naturligtvis till varvets goda rykte. De svenska konstruktörerna Arvid Laurin och Olle Enderlein besökte även regelbundet varvet på uppdrag av sina beställare. Det byggdes laurin- och enderleinkryssare. Den första folkbåten(FL-1), den första 5.5:an (L-2) har även byggt här, Eljas Erkkos legendariska 6:a Violet likaså. Särklass A- och C- båtar, vidare hajar, drakar, salongsbåtar, skärgårds- och kustkryssare, t.o.m. en Swan-båt i mahogny. Sammanlagt har det fram till 1980 bygtts drygt 400 båtar på varvet.

Då varvet var som störst efter krigen sysselsattes närmare 20 personer på heltid. Största delen av dem var givetvis båtbyggare, men varvet höll sig både egen smed och lackare på heltid. I smedjan tillverkades och galvaniserades beslag till båtarna. Också en heltidanställd riggare fanns på lönelistorna. Arbetsstyrkan utökades kraftigt varje vår då båtarna skulle utrustas och iståndsättas för säsongen. Oftast anlitade man etablerade lokala målerifirmor med yrkeskunniga målare, medan allt lackarbete sköttes av den egna varvspersonalen.

BÅTVARVET IDAG

I dag har den ursprungliga verkstaden rivits. Likaså har smedjan nedmonterats, vilket skedde på 1970-talet, medan verkstaden fick sin dödsdom 2008 efter ett dramatiskt ras. Den sista nybygget skedde på 1980-talet. ” Luddes ” son Kaj Wilenius övertog varvet efter sin fars död 1984. varefter varvet i huvudsak ägnat sig åt olika slag av reparationer och kanske främst fungerat som slip och vinterförvaringsplats för träbåtar med tonvikt på egna båtar, d.v.s. båtar som byggts på varvet. I början av ” Luddes ” tid vinschades alla båtar upp med handkraft. Detta gällde båda dragsliparna. Båtarna drogs också in på bäddarna med samma vinschar. I ett senare skede inköptes en gammal kultändare för att dra segelbåtsvinschen. I dag kompletteras kultändaren med en eldriven mobil vinsch och en hydralisk vinsch på en gammal hamntruck. Elvinschar och handdragna taljor bidrar till en forcerad upptagning och sjösättning av båtar. Underhållet och utrustandet av båtarna görs till största delen av underentrepenörer, medan Kaj W. fortfarande handhar de flesta reparationerna. På varvet har undervattenskroppar på segelbåtar byggts, däck förnyats, bord ersatts med nya etc. Av intresse må framhållas att en del av de maskiner och redskap som införskaffades på 1930-talet fortfarande är i användning; exv. kutter- och planhyvel, proppmaskin och fräs, cirkel och bandsåg.

Varvet har ambitioner att profilera sig som ett båtvarv för klassiska träbåtar och då med fokus på segelbåtar. I dag är knappt en 1/5 del av de sliptagna båtarna bordlagda av annat material än trä. Under de senaste åren har båda hallarna mer eller mindre grundrenoverats; väggar har nybyggts, tak har försetts med ny plåt, takstolar och bärande konstruktioner har förnyats, likaså båtbäddarna i hallarna. Denna sommar har båda dragsliparna fått nya skenor och slipertar. Man kan hävda att utomordentligt goda yttre förusättningar för varvet och dess framtid föreligger. Men hur ser verkligheten ut?

HOTBILDEN

Redan på 1950-talet uppstod de första komplikationerna mellan staden och varvet. Några längre arrendekontrakt ville staden inte vidkännas. Under ” Luddes ” tid löpte kontrakten ofta i 5-års intervaller, ibland kunde det hända att tiden blev bara 1 år. Sedan överenskoms om att arrendetiden lämnades öppen och varvet skulle få fortbestå så länge ” Ludde ” levde.

Men redan dagen efter ” Luddes ” död meddelades Kaj Wilenius - som skött varvet och var den naturliga övertagaren – att arrendet upphör och varvet kan erbjudas en ny plats några 100 meter söderut. Inga garantier för ett längre kontrakt gavs, vilket ledde till att Kaj fortsatte på den gamla platsen 1 år i taget. Detta återspeglade sig givetvis på Kajs intresse att helhjärtat satsa på underhåll och utveckling av varvet, vilket i sin tur medförde att varvet sakta förföll. Denna process pågick en kort bit in på 2000-talet. Från staden sida lät man förstå att Kaj får ha sitt varv tills han går i pension och sedan upphör varvsverksamheten på området. Förfallet fortsatte p.g.a den osäkra framtiden ända tills Ivar Nordlund inkötpe varvet 2004 i avsikt att rädda detta kulturhiastoriskt värdefulla varv.

En ny stadsplan uppgjordes där den allmänna parken ersattes med Wilenius båtvarv, vilket var en säkerhet och förutsättning för en fortsatt verksamhet på varvet. Varvet hade trots allt en framtid. Nu gällde det för den nya ägaren att rusta upp varvet och svara mot de förväntingar staden ställde. Detta har även gjorts i den utsräckning myndigheterna det medgivit. Problemavfall med tyåtföljande byggnadsförbud och andra förbud har påverkat den planerade utbyggnaden och utvecklingen. Men fortfarande finns det förutsättningar för varvet och dess framtid.

HJÄLP VARVET ÖVERLEVA

Men nya kvastar sopar annorlunda. I dag finns det i ” vissa kretsar ” ett uttalat intresse av att igen en gång återföra varvsområdet till ett allmänt parkområde. Varvet ligger ju i stadens absoluta centrum - ” prime place ” - för att citera en ledande tjänsteman. Byggnadsföretag har i samråd med staden etablerats i varvets omedelbara närhet – Varvet har blivit en nagel i ögat – en skamfläck – och skall bort. Detta är den mest dramatiska hotbilden. Hur kan då detta ske? Staden går in för en planeändring och stryker skyddsbeteckningarna. Därefter söker den rätt att riva hela varvet. En annan utväg är att staden vägrar förnya och förlänga arrendekontraktet. En antydan om detta kan inläsas i det nu gällande avtalet. Staden förbehåller sig nämligen rätt att inlösa varvets byggnader till 60% av dess tekniska värde. Kan det sägas tydligare?

Du kan medverka till ett bevarande av varvet genom att skriva på en adress för varvet. Adressen finns bl.a. på båtmässan på Suomenlahden puuveneilijäts stand. Besöker du inte, mässan kan du gå in på http://www.adressit.com/wilenusbatvarv. Adressen kommer att överlämnas till Borgå stad före utgången av februari 2010.


Ivar Nordlund

Uppdaterad 13.02.2010

Wilenius båtvarv
Kokonvägen
06100 Borgå